Som ni läste i inlägget igår så har jag och Mattias fått en liten tjej, Astrid 5 månader. Hon är världens goaste dotter och lillasyster och förgyller våra dagar med många goa skratt.
Vissa vet att jag hade en tuff graviditet med svår foglossning där jag åt mediciner dygnet runt, hade kryckor, bälte m.m så min sambo fick sköta allt i hemmet samtidigt som han jobbade. Mitt i allt blev hans mamma väldigt sjuk och gick tyvärr bort lite mer än 1 månad innan Astrid kom så hon får tyvärr aldrig träffa sin farmor.
För läkaren fick jag inte ens dammsuga och tillslut var jag näst intill sängliggande. Mådde så dåligt över allt detta att jag mådde psykiskt dåligt där jag grät ofta för att jag inte klarade av saker som egentligen var simpla längre, att behöva bli så beroende av en annan person gjorde så ont i mig då jag alltid varit van att klara mig själv.

När Astrid kom gick allt så himla fort att inte ens barnmorskan var beredd då hon kom ut med raketfart när jag bara var 7cm öppen. Detta har tyvärr gjort att jag fått stora problem efteråt med kroppen, sånt som kvinnor gärna inte talar öppet om men jag tänker inte himla med något för i vissa fall syns det tydligt.
Min bäckenbotten fick en rejäl smäll där nästan all min knipförmåga försvann, så det är något jag jobbar på, och det i sin tur orsakar läckage så jag planerar allt när jag ska iväggenom att ta reda på var toaletter finns.
Bäckenet är så dåligt att jag måste använda bältet fortfarande och får inte träna och helst inte gå i backar, vilket inte är så lätt när man bor i Guldheden, måste också tänka på att gå korta steg. Äter även smärtstillande i höga doser varje dag med det hjälper inte alltid så vissa dagar så klarar jag inte av att göra mycket och gråter av smärta bara jag lyfter upp Astrid. Hade behövt träffa eller iallafall prata med andra som har det likadant för känner mmig så ensam.

Det sista som har tillkommit efter graviditeten är att jag har kännt min allmänt sjuk, svettas otroliga mängder bara jag rör på mig lite. Jag gick till läkaren och dem tog en massa olika prover som inte visade något så fick medicin mot deppression och ångest vilket inte alls gav nån effekt. Gick tillbaka och fick göra en massa andra prover som visade att jag har lågt prolaktinvärde och nu även för lågt kortisolvärde, så nu väntar jag på att få komma till läkaren för att ta reda på vad det beror på.

Men mitt i allt det jobbiga tittar jag på våran dotter och tänker på hur lyckligt lottande vi är.
Älskar alla mina barn så otroligt mycket, och Mattias ska vi inte tala om. Han är min klippa jag lutar mig mot, han lyssnar och försöker förstå och hjälpa mig med det mesta.

Nu ska jag passa på att vila lite nu när Astrid sover. Ska skriva ett mycket mer positivare inlägg ikväll när alla barnen sover för natten.